I ett fordringsförhållande finns två parter, dels den som ska få betalt (borgenären) och dels den som ska betala (gäldenären). Ett begrepp som inte sällan uppkommer i olika typer av fordringsförhållanden är preskription, vilket något förenklat betyder att borgenärens rätt att kräva betalt av gäldenären efter viss tid går förlorad – oavsett om skulden blivit betald eller inte. Reglerna om preskription anses typiskt främja att skulder drivs in inom rimlig tid och att gäldenärer inte behöver sväva i ovisshet angående en skuld eller spara bevis om betalning eller dylikt under obegränsad tid. Preskriptionstiden är som huvudregel tio år men är, beträffande konsumentfordringar, begränsad till tre år. Efter denna tid är det alltså som huvudregel för sent att kräva gäldenären på betalning.
Dagens regler möjliggör preskriptionsavbrott
För att borgenären inte ska förlora sin rätt att få betalt finns dock möjlighet att göra så kallade preskriptionsavbrott, vilket leder till att borgenären får ytterligare tio eller tre år på sig att driva in sin fordran. Preskriptionsavbrott kan exempelvis ske genom att ett flertal brev om skulden skickas till gäldenären eller genom att borgenären vidtar rättsliga åtgärder hos till exempel Kronofogdemyndigheten eller domstol. Eftersom fordran kan sägas upphöra efter tio respektive tre år blir det tydligt att borgenärer är starkt beroende av denna möjlighet att förlänga preskriptionstiden. En förlängning (preskriptionsavbrott) fyller också ett dubbelt syfte då den även ger gäldenären en påminnelse om skulden och att spara bevismaterial för det fall fordran skulle vara tvistig. Så som lagstiftningen ser ut idag kan en borgenär i princip förlänga preskriptionstiden hur många gånger som helst.
Förslag: fordringar skall preskriberas tio år efter att de fastställts
I en framlagd offentlig utredning från 2020, En gemensam angelägenhet – SOU 2020:46, som nyligen varit ute på remiss föreslås nu dock införandet av en absolut preskription av konsumentfordringar. Förslaget innebär sammanfattningsvis att en fordran mot en konsument ska preskriberas slutligt 10 år efter det att borgenären erhållit exekutionstitel från Kronofogdemyndigheten eller domstol där betalningsskyldigheten fastställts. Det skulle sålunda inte längre vara möjligt för borgenären att förlänga fristen för sådana fordringar annat än i undantagsfall, nämligen när det är visat att gäldenären håller sig undan eller på annat sätt försvårar för borgenären att få betalt. Dock skulle det då krävas en särskild ansökan till domstol om att få fristen förlängd på detta sätt där domstolen ska pröva om förlängning får ske. En annan punkt i utredningen att särskilt uppmärksamma är att lagen föreslås verka retroaktivt och alltså inte bara på framtida exekutionstitlar. Det skulle innebära att en borgenärs samtliga fordringar med exekutionstitel, oavsett tidpunkt för fordringarnas uppkomst, skulle träffas av bestämmelsen. Utredningen har gjorts av den så kallade Jämlikhetskommissionen och motivet till detta lagförslag är att minska överskuldsättningen i landet.
Kritik mot förslaget
Branschorganisationen för Sveriges inkassobolag (Svensk inkasso) har med anledning av SOU 2020:46 inkommit med ett remissvar där de potentiella effekterna av lagförslaget diskuteras (Remissvar Fi2020/03418). I remissvaret presenteras starka skäl mot att bestämmelsen om absolut preskription införs; exempelvis de enorma ekonomiska konsekvenser som kan drabba borgenärer då ett mycket stort antal fordringar träffas av bestämmelsen. Av remissvaret framgår att den ekonomiska påverkan som skulle drabba borgenärerna kan bedömas bli avsevärt större än vad som antas i utredningen. Därtill kan förslaget komma att medföra försämrad betalningsmoral i samhället och därigenom undergräva den grundläggande principen om att ingångna avtal ska hållas. Borgenärerna måste även balansera en ökad risk att inte erhålla betalt för sina fordringar genom att exempelvis genomföra mer utförliga och tidskrävande riskbedömningar, höja räntor samt uppvisa minskad benägenhet att ingå betalningsuppgörelser av olika slag med gäldenärer.
Liknande förslag om en absolut preskription har tidigare lagts fram men inte lett till lagstiftning. Anledningen till det har bland annat varit att man ansett att problemen med överskuldsättning istället kan bekämpas genom institutet skuldsanering där överskuldsatta gäldenärer efter prövning kan få skuldavskrivning. Det finns dock anledning för borgenärer att noga följa utvecklingen av detta lagförslag och noggrant bevaka sina fordringar – i synnerhet mot konsumenter som inte betalat i tid.
För vidare läsning hänvisas till följande:
En gemensam angelägenhet – SOU 2020:46
Svensk inkassos remissvar, Fi2020/03418
